frosten klättrar i grässtråna
luftens valv som av tunnaste glas
från mina lungor
hänger stunden skör och spröd
andas jag knappt märkbart

varje dag är ett begravningståg
en vandring till Golgata
längs vägen släpar jag din kista
lägger dig till ro
bland jord och svarta rötter
och nynnar så stilla
en vaggvisa
under tallkronan