Han håller inte bokstaven a
i sin hand.
Det kan han inte,
för bokstaven a
är en idé.
(Det finns andra som sköter sådana.)

Vad han håller i,
är ljudet av a.
Det är hans jobb att placera detta a,
detta ljud,
i alla dimensioner och tider –

där det behövs.

Så när jag säger,
exempelvis,
ordet "idag"
så utför han en uppgift,
ännu en gång,
som så många gånger förr,

utan att märkas.