Vi promenerade i fötterna, som älskande genom fälten.
Vår gamla bil var parkerad som vatten i nedförsbacke.
Våra tillsammansbarn var våra sätt i det penslade gräset.
Vi kunde ta tre steg in ett vinterdatum – men vi ville inte.

Vi var mirakel som lämnats med förseglade hemligheter.
Våra fotografier var glödgande bestrukna med ungdom.
Vår trädgård var en vidskepelse full av brinnande kräftor.
Vi gav det första och det hårdaste i den svartaste leran.

Vi hade inte något att säga.