sakta löser de upp banden

de vet vart de har varandra

ingen är rädd att vara ensam

de har gemenskapens visdom

i deras inre själs boning lyser det

spår har lämnats kvar från mötet

de bär med sig vetskapen om vänskapen

vänskap går genom berg och över vatten

vi ses när vi ses nästa gång vi ses avslutar de

i förtröstan går de mot sina hörn av livet fyllda