Det tråkigaste som finns är statistik! Jag skulle vilja höra en statistiker uttala sig om detta illa underbyggda påstående. Men det är min spontana känsla. Tänker man efter så finns det nog ännu tråkigare saker. Men omvärlden verkar trötta på så kallade forskare (utan underbyggd meritlista) och statistik som framhåller det ena eller det andra, med för sammanhanget kanske tvivelaktiga kriteria. Världen må ha blivit en successivt allt tryggare plats globalt sett, samt att terrorbrott i samma perspektiv är en stilla västanfläkt mot den världsomfattande kriminaliteten. Men denna statistiska sanning står mot känslan. Den är en annan.

Vi tar in annat, än det som kommer ur tv-rutan. Inbrott och våldsdåd i vår närhet. Och det är mycket! Det skapar en naknare och mera påverkande bild av sanningen. Det som Trump trumpetar kanske i någon mån aktualiseras i våra hjärnor av våldet nära oss. Han lär ha byggt sin valseger på att det han sa var allt annat än politiskt korrekt, utan vad folk ville höra, och bekymrade sig för. Pratmakarens seger över sanningen. Otäckt. Visst behövs statistik, men den ska kännas rätt.

Nu protesterar man kraftfullt mot Trumps nya "kultur", även i USA. Den inledande raljanta retoriken mot hans prat börjar ersättas med originell handling. I många fall sofistikerad. Ett museum har på mycket kort tid planerat om och ställer ut samtida konst från ett antal länder på Trumps svarta lista. Det är bara ett exempel, men också ett exempel på en begynnande opposition mot överhetens vårdslösa förhållande till sanningen. Ett hälsosamt tecken på att sanning är ett rörligt mål, och att sanningen främst är något som ingår i ens kommersiella vardag. Varför skriver de detta? Kan det vara lönsamt? Sant? Tja.

*********

Nog är det väl självklart att det finns en andel kriminella som följer med flyktingströmmen. Utan att veta, känns det rimligt att anta att den andelen är större än den förutvarande andelen kriminella, bland annat mot bakgrunden av den relativt begränsade statskorrumption som vi har här, och den mera människovärdiga inställning vi har till kvinnor, där brott mot de senare snarare ses som rättigheter i andra "kulturer". Vidare antar jag att den andelen står för kriminalitet som de är vana vid, med nya krav på vår polis och rättsväsende. Vidare att deras vilsenhet och svårighet att rota sig spär på detta onda.

Så här får man antagligen inte säga, åtminstone utan att ha statistiska belägg, samtidigt som man är begränsad i att upprätta register på grunder som politiker anser stötande. Det senare är en hemsk motsättning som gör mig än mera benägen att gå på känsla snarare än på tillrättalagda uttalanden. Ligger det inte ett korn av sanning i att den bistra verkligheten mörkas för oss?

Det om andelen kriminella, är inte sagt för att propagera mot invandringen, utan mot svårigheten att se en rimlig sanning i vitögat. Så som mannen på gatan känner, och politiker nickar förnumstigt åt. Vi behöver många av våra invandrare, och de hederliga lider nog mera av denna förmodade "sanning" än s k etniska svenskar.

Detta om andelen kriminella också sagt då min, och troligen många andras, känsla är att våra statspolitiker skönmålar för att skydda sitt eget skinn. Kanske för att de behöver försvara sina långa utredningstider som inte längre är försvarbara i alla sammanhang. Kommuner skriker i högan sky: Var ska vi inkvartera dem? Staten intar en lugn och förnöjsam attityd och pekar på kommunallagen. Men för några år sedan slängde vi ut ett antal bulgarienturkar (flyktinga) för att de hjälpte till i jordbruksarbete. De saknade arbetstillstånd! Men kriminalitetn frodas också på andra grunder. Jag tror inte att de som bränner flyktingförläggningar är flyktingarna själva. Vem sågar på grenen man sitter på? Men jag vet inte, och är noga med att framhålla detta.

Med detta sagt vill jag framhålla vikten av att den bild som redovisas av Sverige och de förhållanden som råder här ska framställas mera realistiskt och inte så till intet förpliktande och överslätande. Det är viktigt ur många aspekter. Inte minst för utrikeshandeln, som dessutom är det mest fredsbevarande som finns.

När nu  Trump sitter där han sitter känns detta extra angeläget. Om statsmakterna här, inte minst den tredje, ville framhålla det positiva med invandringen, och det är mycket, skulle vi nog känna oss tryggare.  Och troligen stoltare över att kunna hantera sanningen, trots felen som ju alla gör emellanåt.