Han hade fått av den äldste ett språk.
Det höga och det sköna som dödades.

Det finns en samling nycker
i fredliga sagor.
De är till ingen eller föga nytta,
när de lever.
Men döda är de tarv,
människans arv.

Sargad går en öken
och förstår, förstår
att det är i år
(som igår: detta avstånd ingen förmår)
vi ska tömma och förbarma
våra sår.