Tom.

Jag är tom.

Eller fylld.

Av spya, som når upp till svalget.

Jag får kväljningar.

Jag tvingar mig själv.

Till det här.

Det jag gör nu.

Jag talar.

Fast jag kan inte tänka.

Tänka på något annat än klockan och spyan.

Eller på det onda i magen.

På något sätt klarar jag det inte.

Jag klarar inte det här, eller att se dig i ögonen.

Jag klarar inte av att se mig själv i ögonen genom spegeln.

För jag känner inte mig själv.

Förutom att jag ständigt vill fly.

Ständigt i flykt, trots att det inte finns ett enda hot.