Nätterna är tillslut alltid i ensamhet
Hjärtat slår inuti dig
Andetagen seglar ut mellan dina läppar
Trots öppna ögon är allting svart
Natten stjäl din ro och ditt sällskap

Istället träder han in
Han som stjäl skal och innanmäte
Sliter i ditt hår och vill ha dig med
Du klöser och river
Håller i så hårt att lederna knakar.

Som att lungorna har svalts och runnit ned i matsmältningsapparaten
Så är luften slut
Så kvävda är dina andetag
Som en tunn livrem av läder runt ditt hjärta
Så trångt är det för blodet att ta sig ut.

Oändligare än den tid ljuset ska färdas
För att nå universums yttre gräns
Oändligare är tiden du väntat
På att natten ska nå sitt slut
På att han ska träda ut, eller du träda in.

Denna natt är det över
Morgonsolen sipprar in mellan dammiga persienner
Hans tunga kropp lättar och försvinner
Ögonen svider
Idag en dag till, i väntan på natten.