Liket i mitt inre rum, du liknade en dröm. Där du låg under mitt vardagsrumsbord. Vit kropp utsträckt under mitt bord, jag dina fötter såg. Min sömn hade tidigare omfamnat mig i en ljuv dimma, ack min stillhet kom att få ett abrupt slut med din döda kropp i mitt rum. I sömnens djup, jag vaknade med ett ryck medveten om din närvaros plikt. Vandrandes genom mitt hem, din vila hade lagts under ett bord.
Med sömniga steg min kropp ledde mitt sinne genom hemmets mörker, och där du låg. Påminde mig om mitt kommande öde, med dina fötter vita av död, förstelnade i kylans grepp. Virrigheten som drabbat mitt sinne, drog mig tillbaka till sömnens vagga. Ack lika kvickt, min sömn återigen förstörd av din närvaros minne. Stackars kropp, utan sin sömn vandrandes i mörkret för att se där du nu låg i din svarta säck under mitt vardagsrumsbord. Du låg där i en vila djupare än svärtan själv, visade mig min enda utopi. Timmar senare efter sömn, morgonens ljus väckte mitt plågade sinne. Du var inte längre där med din döda kropp, försvunnen, vem som tog dig med jag avundades.
Du var liket i mitt inre rum manifesterar i fysisk form, och din närvaro jag saknade. De säger mig att allt var en dröm, men mitt psyke annat säger. Sanningen uttryckt i din närvaro av mig, ack jag saknar dig så mitt inre lik.