Hitom verkligheten
Hade ingen varit
På länge

De hade alla suttit
Och glott på teve
och in i sina
Cyberskärmar

Det borglömda barnet
i sina smutsiga kläder

Vid den frysande vidsträckta
Tundran i morgonens första
tveksamma Solstrålar


Gick fram till en stolpe
Med en massa träpilar
åt olika håll,

Med namn på städer
och siffror den
inte förstod

Vid sidan om
Stod en stelfrysen
Astronaut pilot

I sin metallmundering

Pojken tog handsken
I hand och skulle fråga
Om klockan

Då rasade fingerskelett
Ut på marken

Det var när framtid
Och dåtid möttes

Och då någon varit
för snabb på den
Röda knappen. ..

Den pojken är inte
född än.

Hoppas han aldrig
blir det. ..