den faller sig lätt, kylan

som ett virkgarn i dina händer.

jag hade skratt när jag kom

och du valde nedan, som näravän bruten

jag sväljer inte så lätt

vandra dina stigar

jag är inte din

bara en krona i pantbanken men,

solid.

och som höljen brister sitt 

när vägen kommer till vår

har jag en längtan som lever utöver ditt kors

jag tänker inte bära om du inte ber mig så

vi har våra egna val

och vår egna väg att gå