Det var i den tidiga morgonbrisen

vid min sjö neråt backen till.

Dom första småfåglarna

som anlände gav kära läten ifrån sig

det knastrar och prasslar i gräs och buskage.

Vi håller i varandras händer

och ser djupt igenom

varandra, det ligger lite dimma över sjön

så stilla så, precis så vi inte skall upptäcka 

dess kamouflerade ridå, och världen står stilla

och bara inväntar mänskliga ord av kärlek

vi fryser och skakar litet, vet ej om det är

för de tuffa Skånska vårvindarna, eller 

i vårt själsliga möte av varandra som gör

oss lite omtumlande och erotiskt laddade.

Jag är ju som förtrollad

av hennes handling

och får inte fram några ord, vilket aldrig

brukar vara mitt problem, jag bara stirrar

om än lite spännande lycklig.. Och jag hoppas

på en kyss så djup.. Så vi till och med skulle

kunna insupa hela sjöns dimma och dis

av endast EN kyss.

Och jag vill känna hennes

Ådror, hud, vener, muskler, hjärtelag,  dofter, energier

ja hela hennes liv pulsera genom mig.

Hon säger

åh!.. Lasseman

du är så hemlig likt en oskriven dikt

där man själv vill bestämma  form och upplägg..

Så snälla..

bestäm du om jag kan få läsa dig

sida för sida, låt mig få skapa innehållet på

dina blanka sidor, såsom jag tror att vi vill ha det..

Dikten skall heta 

I kärlekens gryning det uppstår......