mellan hjärtslagen en stormvind

som vänder allt på ända

bilderna som framträder på näthinnan

minnena och impulserna

hur han förstod att avvakta

hennes genmäle

doften av sockertång

solregnet som fick ljuset att lysa i ögonvrån när hon mötte himmelens blick

hur världsalltet tycktes lyssna

och dofterna förstärkas

tills hon sparade scenen i en enkel diktamen

och de minns också de branta hällarna

klipporna som solstekta erbjöd dem ett dansgolv

den hisnande känslan av att nästan flyga när de sprang ned mot vattnet

och efteråt trötta svalkades sig i havet

                         *

tjugofem solvarv senare tänker de att de kanske glömt hur man gör

nu när barnen är utflugna och livet börjar vakna

men de börjar utforska världen igen

nyfiket och ystert

ännu drömmer de om dagarna

en hel verklighet närmare 

dit de är på väg

© Birgitta Wäppling, 25 maj 2017