Bär min kropp som skyddsväst,
låt de stirra,
släpa mig genom hela staden,
låt de ropa.

Rädslan är sliten,
verklig,
dock tröttsam.

Märker hur du räknar stegen i trapphuset,
så nu sover vi med öronproppar,
under natten tar jag av mina,
för att höra dig andas.