Den store skalden Gunnar Ekelöfs ord.
Nog kan en känsla av kvävande livsångest och förtvivlan vara grund för självmordstankar.Många storheter har gått från tanke till handling.Karin Boye. Hjalmar Gullberg, Stig Dagerman, Ulla Billquist och Sylvia Plath. Listan kan göras ännu längre.Ellinor Marx svalde visst blåsyra. Metoderna har varierat.
Somliga menar,att det är en reaktion på en manodepressiv psykos.Den åsikten grundar sig på både rädsla och hyckleri. Fördomarna om psykiska sjukdomar är fortfarande gigantiska. Samtidigt är det ju så. att varje husapotek
nästan svämmar över av psykiatriskt verksamma medel.
1908 stod det i lagen, att självmördare skulle begravas i stillhet. Det innebar ingen begravningsplats.På galgbacken skulle de begravas.Lagen byggde på de tio budorden
från Bibeln.Själen och kroppen skulle ta straffet, fastän människan redan var död.
Kunde det bevisas att den personen, som begått självmord varit psykiskt sjuk, kunde
den att ha turen att bli begravd på kyrkogården- dock utan klockringning och ibland
t.o. m utan präst.För det mesta på den norra sidan av kyrkogården, som ansågs för
"den dåliga " sidan.
Vår syn på självmord är inte längre medeltida. Hur hjälpa? Där tror jag, att Jourhavande präst gjort mycket nytta. Betänk, att präster har tystnadsplikt. Då kan det vara lättare att öppna sig. En skribent som Ann Heberlein,som häromåret gav ut boken Jag vill inte dö, bara inte leva har säkert öppnat ögonen på många
och ökat förståelsen. Allt, som minskar tystnaden är bra.