Jag har ångest. Du säger att du vet vad som hjälper.

Vi hoppar in i din Merca. Min hand är på ditt lår, mest i panik. Du gasar och mitt hjärta sjunker så långt ner att det fastnar i fötterna. Jag får becksvart andnöd. Du slutar inte gasa, och sjunga med Pearl Jam på bedövande volym. Jag ler i panik och du skrattar, jag har aldrig sett dig så lycklig. Jag blundar och ser framför mig hur vi närsomhelst kan gifta oss med tunnelväggen, jag känner min hjärna stänka ner vindrutan. Trycker ditt lår hårdare, som att det är det enda jag nånsin rört. Du ropar i extas, och saktar ner. Du tittar på mig. Säger att du gillar mig. Som att det alls var relevant.

Jag känner så mycket. Adrenalin, rädsla för mitt liv, förvirring, eufori, torrhet, fjärilar, blekhet, förvåning, hyperventilation, kärlek, skakighet, tyngd, nervositet.

Så mycket att jag glömmer att jag har ångest. Kan knappt tro det.