Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vill Så Frö


Om jag bara var mer metaforisk
poesi är en suggestiv kraft
Om jag var mindre direkt
lät dig träffas eventuellt
lockad till association
inte tvingad till förståelse
av plumpa påtvingade tankar


jag vill inte kasta min sten i ditt centrum
jag vill låta min stens ringar på vattnet
snudda dina

jag vill inte tvinga dig att omfamna mig
jag vill att min utsträckta hands fingrar ska
nudda dina

jag vill i dina ögon se att du ser mig
visa dig att jag ser dig med mina
jag vill inte ställa dig i mig och tvinga dig
att se på världen som jag gör

Jag vill destillera min största sanning till ett ord
ge kropp åt det med tunga läpp och ande
höra på din andning samma sanning
blomma ut i dig


Fri vers av C/O
Läst 303 gånger
Publicerad 2006-05-20 18:31



Bookmark and Share

  Lola
Mycket märkligt att denna inte kommenterats innan.

Man kan tolka den som en ädel kärleksförklaring - det går inte att hålla fast för det är inte att älska, det är att kväva... man kan bara öppna upp och blotta sig, och vänta... och hoppas. Det handlar ju i slutändan om val och bortval och prioriteringar, och om att människor är individer som är olika i sin likhet och om valet att acceptera varandras skillnader ("jag vill inte ställa dig i mig och tvinga dig att se på världen som jag gör").
Man kan också tolka denna dikt som en uppmaning till läsaren, men också en önskan om hur man skulle vilja uttrycka sig.
Hur som helst så är den väldigt fin och det lyser en insiktsfull, ödmjuk och riktigt poetisk Caspar Orm mellan raderna.
Det är så jag väljer att tolka det.
2007-01-14
  > Nästa text
< Föregående

C/O