Inga löften väcker längre sympati,
ordet "snälla" har lämnat mitt vokabulär,
brygger en ny kanna kaffe,
ska dricka hela själv,
pissa ut min urinvägsinfektion och,
fortsätta gå utan ben.

Hen förlorar vårdnaden om sin son,
havet kastar sig över tågen,
socialchefen köper sig en lap dance över bron,
uppmuntrar sina kvinnliga kollegor att ta mer plats,
dagen efter,
det är alltid dagen efter,
vi lever för dagen efter.

Får en påse jätteräkor,
av thaimassören som vill ta del av,
mitt levebröd men förklarar att babe,
jag har inte ens pengar på kortet till en,
sportlunch.

Så vi sitter där,
bland den fräna räklukten,
du somnar på min axel,
förklarar för tågvärden att nej,
du kan inte ge henne böter,
hon har inga resurser,
dessutom skall jag ta henne till akuten.

Tar boten som aldrig,
kommer att betalas,
spenderar natten i ett väntrum,
spenderar dagen på universitetet.

Han säger över en kaffe,
att det är spännande med kontraster,
tycker du inte? Det gör livet,
levande.

Nej, gubben. Kontraster bara finns. Att hylla kontraster till skyarna är bara naivt, fånigt, rent utav urlöjligt. Alla strävar efter balans, människan kräver balans.

Han bjöd inte ut mig igen.