Lågan brinner saktmodigt friskt och glatt och inget kan kväva den, känns det som.

Dansar lekfullt och tryggt ut över själen som ett balsam till innevånarens munterhet.

Stadigt förankrad med fötterna på jorden och med en blick av godhet till hela livet.

Djupa tankar cirkulerar i protesten mot den svaga människans starka rop i grupp.

Kastar med stor kraft ut sårande skapelser mot målets tindrade kraftfulla ljuslåga.

Dumdristigheten är inte svältfödd utan riktigt välgödd när visheten avdunstade.

Kväv lågan skallar det inom människan och kväv den genast till underkastelse.

Härskarrösten är inte nådig utan rent ut sagt sårande i sin vishet till sin sanning.

Lågan är nu svagt flämtande av syrebrist i brist på sin oemotståndliga livsvilja.

Darrar och vibrerar i ett inre av uppror mot människolivets starka spydighet.

Ingen kan kväva en livsviljas ständigt brinnande låga innan tiden är utmätt.

Kämparglöden tillsammans med godhetens låga går inte ens att stryka ut.

Lågan blir flammande i alla färger med ett sken inte likt något annat ljus.

Brinner samstämt med goda viljors överlevnad för en förenad världsbild.