Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livets dörr öppnas, men döden står alltid på lut

Livets dörr öppnas, men döden står alltid på lut


Mitt hjärta värker för att du finns inte mer
Ändå så vet man att detta är något som sker
Man står helt avklädd man känner sin egen bortgång
Innerst inne ville du vi inte skulle sörja, utan glädjas
över en sång

Du sa alltid att du hade haft ett bra liv på jorden
Riktigt betonade dessa uttryck med de älskande orden
Alla vet vi vilken väg vi ska vandra till slut
Det är så att livets dörr öppnas, men döden står alltid på lut

Det är svårt att förstå att en sådan levande människa inte finna till
Ändå påpekade du att du tyckte du fick det dit du vill
Din lojalitet mot oss var beundransvärd
Du flyger nu upp mot himmelen på din hädanfärd

Det man vill säga är att du gav mycket kärlek och hopp
Men allt tar slut till sist i livets kretslopp
För du var min vän för livet och vi höll dig så kär
Men tankarna om dig och man minns dig
så länge jag finns kvar här

Bo Grapenskog




Fri vers av Knoparemoj
Läst 343 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-03-09 00:26



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Fin och starkt berörande hyllning.
2017-03-09
  > Nästa text
< Föregående

Knoparemoj
Knoparemoj