Stegen ekar i det ihåliga bergets gångar
Handen håller facklan hårt
Rädslan kramar hjärtat
Önskar dagsljusets varma famn
Droppar som faller från det skrovliga bergets tak
Landar i nacken letar sig ner längst ryggraden
Ryser känner kalla kårar genom hela kroppen
Lågan flämtar drar sin sista suck
Det gör jag med för där är utgången
Kommer man in finns det alltid en väg ut



Lynx63 ©