Snett framför mig sitter en kvinna.
En kvinna med vitt, permanentat hår och glasögon.
Grova händer - precis som du.
Hon liknar dig.
Hon liknar dig...
Jag sväljer klumpen i halsen medan en tår letar sig ner längs ansiktets konturer.
Stilla.
Tomheten är märkbar.
Den ligger i luften omkring mig.
Tomheten omfamnar mig.
Det är inte du.
Du är inte här.
Så nära.
Så långt borta.
Orgelmusik i moll.
Som silke sprider sig tonerna.
Omfamnar.
Kvinnan reser sig upp och går.
Borta - precis som du.


Fridens liljor,
Fanny Gustafson
www.poetissan.se