Död mans timme.

Då ingenting.
Då ingenting alls
så väldigt länge

snart nästan ett år
av outhärdlig väntan
i död tid och intet
och benknote-stelnade
timglasfingrar
bakom precis allt.

Bakom precis allt.

Som har stannat till
i sitt flöde.

Med denna halva livets.
I dom döda människornas timme.

Då när ingenting händer.
Då så mycket av inget.
En gnutta
av mindre än aldrig.
Så lite av allt.

Med förstelnade fingrar.
och i sinnen
utan mer glöd
med frost över glaset
med bottenfrusna själar
är sanden
fylld ut till bredden
och spöklikt tömd.

I timglastimmen.
I ödestimmen.

I en död mans timme.

Då det händer så mycket
av ingenting alls.

För en död mans timme.

Nära gränsen av allt.