självbilder
följer inte
förändrade dynamiker


jag ser minnen
och roller
i spegeln
som inte såg likadana ut
igår

vem avgör riktning
när det som styr
är en idé
om total symbios?

hur orkar jag
när jag är helt övertygad
om att jag inte gör det?
alltså verkligen
110 procent säker
på att nästa steg
blir slutets
triumf


andningen är inte på låtsas
men den saknar bärkraft
jag erbjuder kroppen
ångest och rädsla
i utbyte
mot precis det lilla
som orkar hålla igång den


viktar orden så de räknas
jag vet inte vem av oss som gör bedömningen
men någonstans måste vi ta oss