Till en början var de första raderna i denna text, ett svar till feedback på denna text: https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1950527 , men sedan växte sig texten längre och längre, och jag kom på avvägar. Jag hade visst lite mer att säga, än att bara säga TACK till feedbacken som jag fick. Jag vill förtydliga att OM det skulle missförstås, så är inte resten av textens innehåll någon slags matchboll, som jag sparkar vilt med i attack mot personen som gav mig feedback. Nej. I sedvanlig Valkyria-style, kunde jag än en gång inte hålla mig kort, utan texten byggdes på, och nedan ser ni resultatet, dvs om ni ORKAR att läsa allt hihi // Valkyria-Fatale

 Åh, tack så mycket för ditt omdöme om mig, din feedback om min text. Jag blir lite generad, men stolt, för dina ord här i mitt lilla bokstavsannex. Jovisst har jag nedskriven klang av attityd. En del texter kan även med förnärmade ögon av vissa, inte läsas med deras inställning i sinnelag av pryd. Jag är stark, rättfram och rak i mina val av ord. Spelar lite flipperspel med ord bakom skärmen bland tangenterna, för att uttrycka åsikter här från Valkyrias bestämda bord. Vill testa gränser för vad som anses acceptabelt att i sfären uttrycka och skrifta. Rebellen inom mig skriker; - Hör upp om vad jag har att säga, och detta jag oftast i rim och vers dikta.

 Jag har starka åsikter om allt och ingenting. Dagliga intryck av mänskliga beteenden, författas ner av mig med sting. Jag surrar här i etern, sticker till och tar plats. Ger en del eksem, åh det kliar på vissa, och de skriker ut kritik i ord av korrekt lärosats. Etikettpoet, vad fan är det att placeras i ett fack. Att skriva är min livsterapi, att släppa ut orden är som att tanka bilen, får ny energi på poetersajtens mack. This is my page, och jag skriver om vad jag vill. Visst kan jag skryta vilt och busigt, när jag med min penna får på bläcket spill. Reta och störa, irritera i oattraktion. Men jag VET att det finns en del, som faktiskt gillar my kind of style att författa med mitt val av stavelsejon.

 Welcome to Valkyria Fatale, och min bokstavsträdgård. Här finns oändlighet av blommor att plocka, främst maskrosor som växer vilt bland betongen på min gård. Min planhalva är stöddig, men ack så ödmjuk jag faktiskt är. Att dikta poesi som gör någon mållös. är en härlig känsla av upplevelse, stort tack för att jag fick läsa din feedback där. Jag språkar fritt från den mentala åsiktsbanken. Hoppas att du som betraktare läser och får igång den där uppväckande tanken. Nej, jag är ingen mästerlig poet av akademisk rang. Är blott en eftergymnasialt utbildad tantpoet, som skriftar med livserfarenhetens klang. Och visst kan det vara så att mitt alfabet knappast svider en betraktare. Är måhända rebell, tycker själv jag tangerar gränser när jag leker normens slaktare. 

 Och så var det ju det här med att hålla sig skriftligt kort. När jag har ord att säga, då ligger gränser om betraktarens läslust ganska långt bort. Jag är övertydlig, upprepande och långrandig. Men här bland betongens lekparker blir man faktiskt ganska sandig. Ty när man var liten och lekte i parken, fanns inget som hette tid. Man gick ut på morron, och var borta till kvällen, tidsuppfattningen var gone, liksom fri fart och speed. Så är det med mina texter också, jag har ingen gräns. Jag skriver ut det jag vill säga, ibland saknas spärrar för en slags logisk koherens. Who cares and why, ty stavelser har fått lämna sin fyllda bägare. Till slut når jag en ände, och texten hoppas nå fler ögon än dessa jävla dissare och "nej-tack-till-att-läsa-Valkyrias-texter-sägare"...

Bild: Från Facebooks nyhetsflöde...källan står längst ner på bilden. 

Kika gärna på min fotokonst på Instagram. Jag har flertalet nya alster uppladdade. 

https://www.instagram.com/kristina0179/