Då isglassen smälter,
under solen i botaniska trädgården,
och barnet ber sin mor,
om mer fart på gungan.

Då ditt pekfinger följer,
fjäderns rörelser genom luften,
när vi råkar dela på obrukbart vatten,
skrattar åt bakterierna,
fortsätter balansera längs blomräcket.

Plötsligt slår det mig,
undran,
om du tänker på mig när,
hennes kön kramar om ditt,
undrar,
om du också räknar hennes fräknar,
när hon torkar sitt hår.

När glassen ramlar mot marken,
skrattar vi i vilket fall som helst.