I bleka horisonter
och nakna sjukhusrum.
Det är april nu
och kvällen skymmer senare.

Ska jag dra för din gardin
och släppa in det barmhärtiga mörkret
eller ska jag låta skymningen falla
tyst och långsamt i dina ögon?

Jag vet
det fanns dagar
med vackra djupblåa himlar
då fjärilen bodde i din hand
då junibrisen smekte ditt längtande hjärta
och horisonten var fylld av kärlekstoner.

Men fjärilsvingar är så sköra
och violer vissnar sakta
där varma händer släpper taget
medan regnet strilar över fönsterrutan.

I dina händer,
i rynkorna på din kind,
ryms miljoner tårar och skratt
och där bakom regntyngda skyar
finns ett vägskäl och någon som väntar.
Det är bara så det är.

Att leva och att ha levt.

Copyright text och bild/Änglaögon