Foto (c) Minkki Huldén (motiv: häxkvastsvamp i avlövade träd) Att sitta vid ... ELLER Minkkis ofullbordade
Att sitta vid ordens uttorkande brunn, se över kanten, långt ner i djupet, bli varse några droppars glim, men ej mer sitta med en stäva i handen, utan rep, utan skaft (det skulle ändå aldrig nå bottnen) känna tomheten, den dunstande fukten
är meningsfullt, inte tragiskt, är bara en fas i en ordälskares liv, tids nog rinner orden till, stiger ytan glimmet reser, blicken vandrar uppåt, når över kanten, klättrar upp i stammar tills den möter vindens lek i kronorna
och allt som var intetord blir ett igen, blir fler och växer fram som träd inom oss förgrenas, knoppas, springer ut i ordblom med samma ohöljda glädje vi som barn sprang ut i paradisdräkt för att dansa i regnet himlen behagade hälla över oss
sitt därför vid den uttorkande ordbrunnen i stilla bidan och begrundan över tiden, livets skiften, ständiga förvandlingar och vet, den stund vi kallar oanad, den visste precis sekunden när den mognat ut ur mörkret, och orden rinner till,
2017-03-22 10:11
Fri vers
(Fri form)
av
Minkki
Läst 405 gånger och applåderad av 11 personer Publicerad 2017-03-22 09:19
|
Nästa text
Föregående Minkki |