lekfulla smekningar
fjäderlätt mjuka
ändå bestämda

väcker henne

vågor av värme
strömmar genom kroppen

tusentals små eldar
tänds
viskar

nu

hon är fuktig
varm
mjuk
redo

behåller ögonlocken stängda
vill stanna i bubblan

vara närvarande nära
men känslan är så skör
magin bryts

igen

besvikelse
tränger sig åter
in mellan de älskande
i tystnaden

avståndet mellan dem
i det ologiska obegripliga

är hon en främling för sig själv

hon är
sin egen gisslan

© Maria Marängsviss, 19 mars 2017