Rör mig i cirklar mot
det hägrande Målet.
Rummet är svart som sot.
Allt ska in i hålet !

Hett, jag hans juveler
- i Andanom - smorde.
Hans blick vart så steler!
Ja, älska vi borde !

Grunnar över de lik,
jag över har klivit.
En måltavla för pik,
verkar jag ha blivit!

Fylld av kallt Obehag
kastar jag mig över
första bästa famntag,
som -direkt- mig söver!

Jag är en ensam själ,
en liten typ -- i norr.
Ej helt olik en säl, -
- å med en humor - torr!

För att få ihop den
här underliga å
meningslösa dikten
tarvas ett Herrans Sjå !

Trådarna är många -
att snyggt knytas ihop.
Försökte jag fånga --
nått slags innerligt rop ?

Lyriskt dunka-dunka, -
utan Ordning & Lag, -
- kan, väl, också funka?
Den Åsikten har jag ! !