Två timmar bort sitter du med dina minnen
Här sitter jag med ett tomt sinne
Min mani gick över i ilska
Och din kreativitet gick över i rastlöshet
Lika obemärkt som våren går över till sommar
Dina skor var slita och mina var för små
För jag brydde mig inte om att säga till
Och de brydde sig inte om dig
Vi var vuxna när vi träffades men ändå visste jag
Att vi var lika skitiga som barn
När jag satt och stirrade mig blind
Så blundade du trots att lampan var tänd
Jag väntade, du väntade
På någon speciell
och den dagen jag kysste dig
var dagen vi visste
att livet
blott var ett minne för sådana som oss
Vi lever som vi vill
I den takt vi vill
Det lärde de oss med orden
Som handlade om något annat