Vid vattenytan speglas våra drömmar

där ljuset reflekteras ryms ett liv

och vågors spel längs skrovet får traktera

den luftgitarr som bjuds i kvällsmotiv

då vaknar varje solkatts blänk till liv

och tydligt uppförs vattnets skådespel

låt ansikten få stråla, fastän strimmiga

av vårens allra sista skymningsregn

ur alla våra minnen föds en drivkraft

att sträva vidare och ännu lite till

fast livet understundom bjuder motvärn

med utmaningars tjusning strax intill

blir sporren faktiskt större än den urkraft

som gnistan bjuder livets eget knogjärn

 
©  Birgitta Wäppling, 21 mars 2017