vet du varför öarna närmade sig varandra?

varför de nakna och kala klipporna tycktes söka sig samman?

vi visste inte heller

där vi sprang barfota över hällarna

med strandaster kittlande mellan tårna

och sneda björkar som i trots mot de kala växtplatserna bredde ut sina rötter

bergtagen

var den här ön verkligen bergtagen?

eller var det vi

som ännu inte funderat på att ta oss härifrån

medan färjan fortfarande gick

samma kväll tillbaka

vi visste inte då

och ångrade oss inte senare

                              *

nattens mossa väntade varm och fuktig

omslöt oss som ett mjukt underlag där vi vilade

daggen väckte oss i gryningen

uppsluppet och nymornat

älskade, ser du vad daggkåpan minner om?

solstänk av liv

pärlande vatten

som släcker vår törst för en stund

stunder av närvaro

innan dagern drar oss vidare

© Birgitta Wäppling, 22 mars 2017