som barn i huset

känner jag mig fri

att äta ur Guds stora skafferi

och vill man inte äta

kan man låta bli

då får man nöja sig med utopi

här sjöng en gång

en man en gladlynt sång

mitt i en stad som

ofta varit vrång

han fyllde torget med sitt hålligång

hans resa hade

varit svår och lång

man bygger inget bra på anarki

och inte på sin livsfilosofi

för den rår inte på vårt barbari

och värsta faran bär vi inuti

behoven fylls i Jesu skafferi

LARZ GUSTAFSSON  22/3 2017