Barndomshemmet
Vid husknuten det blåser
från hemmets sköna vind
den fläktar så behagligt
som sammet vid min kind
Nu står jag på trappan
till torpstugans dörr
jag tänker på stunder
och drömmar från förr
Jag fostrades till vuxen
i huset fyllt av minnen
jag lärde mig så mycket
om kärleksfulla sinnen
Kring stugan växer rosor
jag hör små fåglars sång
det känns i atmosfären
så som det var en gång
Jag minns de sköna dagar
då himlens färg var blå
och ängens alla blommor
så fridfullt där fick stå
Jag känner med vindarna
vårvinterns sköna tid
då skidor gled i pudersnö
kring backar här bredvid
När regnet föll mot rutan
till takt av sällskapsspel
då ärvdes en insikt
som aldrig känts fel
Nu lever jag på minnen
från tiderna som var
mycket har förändrats
men hemmet det står kvar
(Copyright © ULJO)