Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Bara Ord


Utgången var aldrig oviss, bara dunkel

Hon gav mig allt annat än själen den natten
det var instinkter som drog henne mot mig och nästa dag
i sina suckar tog hon sats och sade; vart är skratten
med mungipor i kamp med Newtons andra lag

För var dag som slog henne blev vardagen mer mordisk
i bojor av omständigheter och lagar utan rätt
för henne var tillvaron en annan, provisorisk
hon var berövad levnadsgnistan på ett sätt

Hon hade dräpt sin gud och kyrkan den brann än
gav upp själen av goda skäl och fick frihet för det priset
utan fyr drunknar folk fritt på haven och nu blåste det igen
hur sonar man en arvssynd utan syn av paradiset

Vi döms vid födseln till ett liv i väntan fick hon sagt
att det saknades ett syfte med vår strävan
om livet dock ska levas gör hon därför det i maklig takt
och tar vart steg i ödmjuk bävan

Jag talade från högre mark om perspektiv
om tid som en välsignelse och det var vår som syftades
några år kvar innan vi sett våra liv
och alltings förgänglighet var det som dryftades

men några svar på dina frågor har jag inte
och det finns det heller ingen levande som har
det vi lärt oss under solen går om intet
i avsaknad av högre mening har du blott din egen kvar




Bunden vers av BaraOrd
Läst 276 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2017-03-23 12:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

BaraOrd