Det förflutnas
dolda mörka natt
lyser med sin närvaro
i våra liv ...

Kväver våra njutningsfulla skratt
och skänker oss
alltför många
dåliga alternativ

till att unna oss
ett kärleksfullt
och livsbejakande liv ...

Lyckans vårvarma vind
smeker vår kind

Lekfullt och ömt retsamt lockande
förför den oss
liksom vi
förför varandra ...

Den får oss att
vilja tillsammans vandra
genom livet 
men får oss att
ta kärleken och lyckan
för givet ...

I nattens svala mörker
tindrar stjärnorna
i hundratusental

lyser upp vår väg
och fyller oss med hopp
och framtidstro

I vårt lyckorus
det känns som om vi har
oändligt många
fria alternativa framtidsval ...

Alla dessa fria handlingsalternativ
finns där
och bara väntar
på att vi i vårt liv
tillsammans

i och för vår
gemensamma lycka
ska välja den framtid
som vi ser som vårt
alldeles egna och unika
alternativ ...

Tystnaden sig över
oss sänker

emedan vi tätt intill
varandra tänker
och minns

all den smärta som
härbärgeras i det förflutnas
dolda mörker inom oss ...

Vi försöker komma loss
och ta oss tillbaka
ur det förflutnas
försåtliga och skoningslösa grepp
om våra liv

Men finner oss tillsynes
ohjälpligt fastgjutna

i det förflutnas
vänskapligt bekanta
och välkända nät ...

Vår kärlek till varandra
i nuet och i framtiden
är något
om vilket
vi inte någonting vet ...

Vi dras och strävar
mot ljuset och värmen
i den kärlek vi känner
tillsammans

Men vi hålls tillbaka
av det förflutnas dolda mörker
som hotfullt över oss svävar ...

Tiden är vår vän
vilken låter vår kärlek
mogna, fördjupas
och  bli en del
av vårt förflutna

Fyller det med ljus
som en dag
tillåter oss
att åter tillsammans
genom livet vandra

mot en framtid
fylld av kärlek
och ett varmt
ombonat hem i trygghet

Ett hem fyllt av kärlekens
ömsint smeksamma rus ...

Ett hem med evigt tända inre ljus ...