Kråkorna kraxar olycksbådande
när jag viker av från stigen

Dom får kraxa så mycket dom orkar
jag lyssnar ändå inte

Om jag alltid skulle höra vad kraxet har att säga
skulle inget nånsin förändras

Då skulle stigen jag vandrar bli utnött
efter alla varv runt i samma spår

Jag trampar upp en ny stig
väljer en egen

Kanske går jag vill i ensamhet
kanske möter jag någon
som liksom jag
valt en ny väg