Bråzillda
Slukar en timma
Av tiden i sin mage

Den förföriska
Tidshetserskan

Levande överallt
där sekunder tickar

Och sedan skrattande
Åt en

När man kastat
sig i bilen stressad
för att hinna med

Kör intill vägkanten
Slänger ut henne

Lägger sedan en stillnad
blick på en inplastad
Tulpanbukett

Som skall bli till gåva
för en utskriven
nyopererad vän

Kör blinkande ut
och iväg mot
de sista milen

Sansad med
lugn och ro i bagaget

Utan den onödigt
förföriska tidsheterskan
Bråzillda.

Men
Hon kommer säkert igen
Vid någon annans Tidpunk.

Som ett slipprigt
oväntat bananskal

Någonstans i den
hetsigt gråa
Mars trafiken.