Muller från en kanon.
Gud sitter på sin tron --
å spejar på vår Värld, -
intill min vinterhärd.
Kommer jag ta reson --
i mitt begär till Flärd ?

En klänning av siden
jag bär -- hela Tiden.
Å, lösögonfransar
mot kinderna dansar,
som hos en avliden --
som på Livet chansar.

Mitt smycke är en ring,
handlar om Ingenting, -
- så snyggt på min stortå, -
glimmande silver, blå.
Ger min blick ett kallt Sting,
-- så jag ej går i Stå!!

Jag hör en massa ljud.
Skall till ett Gästabud, -
som lockar i Dälden.
Var varsam med elden !
Den är tänd utav Gud,
- som ser alla Välden !