Rädslan håller din hand
Likt din mor i soliga barndomsminnen
Som du spelar upp
På projektorn bakom dina ögon
Den vita duken visar bilder
Som din näthinna spelat in

På en uråldrig spinnrock
Vävde en spindel ett nät av fotografier
Skrivna i svart och vitt
Med unga människor som dansade,
dansade en dans som sedan länge var vissnad

Ett förtvivlat spindelnät
Klängde sig fast vid en
fönsterkarm
Som vilade i hörnet på ett hus
Du tappat kontakten med

Toner som ekar i tratten på en
grammofon
Musik stelnad på gulnat papper
Likt stearin på en vävd duk

Hoppande steg på en brygga
Döda kroppar som bryter vattenytan

Likt ringar på vattnet
Ebbar skratten ut
Fotografierna är döda

Och det är vi som gav dem sömnen