Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

onåd

nittionio förfall och nån jävla maskerad där jag var sexig polis
jag minns såväl hans tandrad och gitarr och löften som jag svor att aldrig bryta
det var nollnolltal och vi kämpade emot luftslott och debattartiklar i brist på riktiga krig
vi drog penseldrag och svalde piskorna hela
vi var en föryngrad generation med ålderstecken
demens och kirurgi
vi vaktade våra vapen med silvertungor
och han slickade alltid medsols
så fruktsamt obehandlat och våra läppar som möttes en gång under ett träd
jag trodde att det vi gjorde då var att ställa till det
jag visste ingenting om lärarrum och vd-assistenter
mörka hörn och hemligheter
en klassfest som ingen mindes dagen efter och en pälsmatta i ett flickrum som någon spydde galla under
vi dansade med nittiotalister som skrek utan magstöd och den sista kvällen i ett tält med smält glass i mungiporna
cigg och felkönade designelever
vi var kött och morgondagens temperatur
kokande under värmlandsjordens lava och sten
vi fick sjöarna att brinna där vi sprang över en åker utan tröjor
ylandes som dumma djur
så jävla ovetandes om den blomstertid nu kommer och lust och ingen fägring någonstans
aborter och olovligt smuts
tester i hundratal och alltid någon med klamydia som alla fick igen och igen och igen
jag som iakttog
drack chili från kastrullen och sjöng med i kampsånger utan namn
jag var generation z och inget mellan himlavarvet och stenen vid sjön passerade obemärkt förbi
vi gick våra banor
jag slickade nudelskålar tomma
vräkte mig bland pojkdamm och blötte deras doft av lakanen
tvättpolletter och stenfrukter och ingen som nånsin sov innan midnatt
vi var framtidens vårbjörkar, skiftande och nakna
vi var pärlhalsband och stoff och stulna ficklampor
raketer som smällde av
en heroinpojkvän i västgården och några som dog för tidigt
vi var hänsynslöst unga och drack djupa klunkar
vi var skvallret och dundret
vi skälvde i vårt innersta och någon av oss blev pyroman
vi var natt och dag och sneda tavlor
haltande gastar som smekte väggarna i gryningen
vi var problem och smuligt nagellack
andningsbesvär och det djupa i stunden
tystnaden efter smällen
ett smält öga efter nyår
vi stod pall
vi föll för allt
vi var många och helt ensamma
högljudda och viskande
och vi var allt dom krävde av oss
vi gjorde allt dom bad om och gav inget i retur
vi kräktes tyst bakom surrande sommarbuskar
bålgetingar och skrik och den kvällen när någon åkte ambulans
vi levde på randen
på bredden och tvären och vi rörde oss efter att de tagit allt
vi knullade på deras skrivbord
vi brydde oss inte om någon såg
vi var svärta och fotsulor
snabb takt och hjärtslag under tyg
vi var allt och ingenting och tretusen dagar senare är vi bortblåsta senapsfrön och damm
ett surr över en stilla äng
en kursgård och gräsmattan som repade sig
stenväggar och en skändad bastu
skrapet av stilla stolar och sorlet från bäcken om man lyssnar noga
en krattad grusgång där fyllefingrar en gång skrev
"vi är här, vi är nu, vi är allt "




Fri vers av tildam
Läst 358 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2017-03-27 23:33



Bookmark and Share


  Goraxy 89 Orion VIP
Det är ju en brakande DUNDERSKÖN prosapoesi du bjuder på helt Otroligt komplex och sammanhängande, som vissa tavlor av Hieronymus Bosh eller Wassily Kandinsky jag kommer osökt att tänka på !
"en krattad grusgång där fyllefingrar en gång skrev
"vi är här, vi är nu, vi är allt "
-
Vilken monumental avslutning (och vemodig)
2017-03-28

  S.A.I. Steve Lando VIP
du som sexig polis som alltid slickas medsols:) är det att föredra eller åker handklovarna på då?:)

ytterligare en genomskön skrivelse i skönstilad förtäljarstil, som helt förväntat, såsom hans medsolsslickning:)
2017-03-27
  > Nästa text
< Föregående

tildam
tildam