Vem ska trösta en trasig själ

Som bär på sorgen och känslan av att 

Inte vara någons tröst värd

När hennes hjärta i ensamheten blöder

Faller inga tårar mer

Ty de slutade att falla i takt med hårda ord

Och avvisande blickar

Hon med skammen av att inte passa in

Blev en mästare på att svälja tårar

En kämpe utan kämpaglöd

Så här står hon nu med en klump i bröstet

Som hon hon ej vågar släppa ut

Ja vem kan trösta en ensam ledsen själ

Som är rädd för sina egna tårar

När en hånande röst djupt där inne

Säger att du är ingen vänskap värd