en text direkt ur märkligheten..
så låter jag
själen dansa ikapp dina steg på den rödbruna trottoaren. svälja ännu en klunk vatten för att hettan kräver men inte jag. och så somnar jag på din arm under en filt med frans. jag saknar dina armar. av allt jag saknar så saknar jag dina armar mest. de är din mjuka röst. dina andetag när du tränger in i mig. dina hetsiga ord över saker som upprör dig. din längtan. din sårbarhet efter bönen. din stolthet över ditt land och dina barn. så låter jag natten invadera min kropp. under belägring. känns det. och ändå svävande fritt. jag kan inte säga att drömfångaren gör sitt. i mellanlandet söker jag dig. du svarar på avstånd och jag vet att du är där. en nerv. en närvaro. du sa att du var med mig hela vägen. du är. ännu långt borta. så låter jag dig dansa tätt intill min kropp. blunda och låta händerna mötas i sin takt. den du lär mig. den jag vet. att alltid hålla,
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 327 gånger och applåderad av 15 personer Publicerad 2017-03-28 22:59
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |