I vintermörkret var jag aldrig rädd
Dina händer rörde vid mig på ett nytt sätt
Som jag aldrig vart med om innan
När jag sa det till dig blev du stum
Som om du väntat dig
att alla älskade mig
På det sätt du gör
Jag var en trygg plats i ditt liv
Du var en räddning i mörkret

När vårens ljus kom såg du mig
I dagsljus
Och du insåg att jag inte var så vacker
Som du i mörkrets ensamhet trodde
Du försvann oftare bort
Och jag sprang efter men kom inte ikapp
Älskling jag tror du tappade något
Var det din kärlek för mig?
Eller var det förmågan att bry dig
Om någon som mig?
Som är trasig av ingen anledning
Utan bara kastar mig in i drömmar
Och sedan kraschar i marken

När sommarens värme kom
Kunde jag inte ens se din rygg
Du var borta och jag saknade dig
Saknade närheten som var så speciell
Saknade stötarna som gjorde ont
Blixtrande känslor inom mig
Utlöstes av en överdos
Som var meningen skulle ta slutet närmare
Vi var höstens barn
Vi var sommarens bittra doft av död

Och tillbaka kom du springande i oktobers röda färger
Och väntande var jag
Fortfarande
På den bänk
Du lämnade mig
Kommer du älska mig igen
Jag kan stå ut med dina hemligheter
Med dina svårtrodda lögner
Bara jag får dina händer mot mig igen
Bara du kan hantera mina blixtrande känslor