Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
https://www.youtube.com/watch?v=G47vW_1Gte0


salt (tro, hopp och kärlek)


Hon viskar fram sina ord, det går knappt att höra - men jag vet att det hon vill få fram är att hon vill dricka sig otörstig. Men allt smakar kallsupar. Till och med kranvattnet från Mölndal smakar salt, inte klor. Det är en droppställning med 1600 kcal per dygn nu i en kateter i halsen, där får hon också sitt vatten. Och jag vill så mycket, hålla om, bära, vysja, vagga och kittla, leka - kupa mina händer i en bäck och låta henne dricka; men ingenting går att få in i munnen utan kväljningar, utan smärta. Fan. Fuck, din jävla jävla skit-cancer!

Och jag minns gemensamma minnen, en morbror Sven som bad om att få dricka sig otörstig på ett lasarett. Vi baddade hans mun med fuktig bomull och han sa: "Varför i helvete tar ni inte hem mig, jag har en brunn med källvatten på gården. Ta mig dit. Dit, där jag kan dricka mig otörstig". Jag dansade magdans framför honom och minns att jag bar min röda singoalla-topp med solrosor och den veckade långa blå kjolen. Han log och började gråta. Jag trodde att jag skrämt ihjäl honom med mina veck, valkar och all hud, men han log svagt och sa på bohuslänska: "Men Tutti...". När hans kista täcktes av jord fick han en äppelblomma, några chips och all min barnsliga tonårs-kärlek. Som tack för havet, klipporna och skogen. Som tack för vinteräpplen, tröst och villkorslös kärlek. Till mig och alla andra.



Det är fredag och jag är lite otröstlig. Men det kommer gå över, bara jag får lyssna på lite musik och träna, vandra i nån skog vid en sjö jag kallar min. På balkongräcket rinner ett stillsamt men ändå ivrigt regn och jag målar solrosor, tänder ljus och dansar så höfterna lossnar. Mitt hår är ett fågelbo och undulaterna kvittrar och jag har bara fötter. Som alltid. Kaffe och musik. Tvätt och storkok.



Dina ögon är som alla hav och alla vilda himlar.
Du värjer inte för tårarna. Inte de som kommer när jag blir ledsen, glad, berörd eller störd av väder, vind och starkt ljus. Du kysser bort dem så ömt och torkar mina kinder och bara det får mina ögon att tåras än mer. Du visar mig som ingen annan, hjärtat och hjärtslag. Det är ju fan det som är det enda riktiga och väsentliga. Det är som Ediths Prinsessa och illustrationer från gymnasiets estetiska lektioner. En svartvit teckning och en rulle. Inte bara falafel, även om den också är salt.

Det är någonting alldeles särskilt med dig.
Egentligen finns det ingen slump för den erfarne, så hur är allt möjligt - det som händer oss? Det händer oss sannerligen, allt eller inget - hit eller inte alls. Nej, det är allt och överallt. Jag tror det är tur för de som är som är oss. Vi som är omättliga.

Allt är lugnt. Allt brinner. Allt rinner.
Jag är dåraktigt glad och vackert galen. Jag är liksom vild av frihet och ett tag var jag alldeles borta, men nu är jag här. Du är här.
Allt är lugnt. Allt är som det ska


Oerhört
Outsägligt
Obeskrivligt.

Och när jag var liten hade jag en liten porslinstallrik med en bön ingraverad ovanför min säng. Jag brukade rabbla den högt, men aldrig på böjda knän eller med händerna på täcket. Knäppta, förvisso - men jag slutade med det. Tyckte Gud var en lögn som så mycket annat. Det är nästan religion att känna dig och ha dig alldeles intill. Ditt hår, din hud. Åh, gud. Att känna dig varm och hur du låter det flöda över till mig, när du väcker mig om morgonen. Ja, jävlar. Dina händer som gärna talar högt och klart. Och jag tackar någons farmor, någons son, en gammal vän och jag ber för dina ögon, tackar för ditt skratt och fumlar mig vild i spåren av saliv och akacia på ett köksbord. Inte visste jag att mitt kök kunde se ut så.

Jo, jag gick till kyrkan och ett dop. Mina barn som fått ett syskon skulle få sitt namn och aldrig har jag gråtit så varmt, så mjukt på en gudstjänst och jag tog nattvard, böjd på knä och shit vad twistat det blev. Jag tänkte på vad jag sist hade i min mun, när jag satt på det viset, det var dig, det var du och gladdes lättat åt alla ave Maria och syndernas förlåtelse, en quick fix genom att låta oblaten läggas på tungan så att den smalt som kött och vinet transformerades till blod på min tunga som rann rakt ned i strupen. Förlåt, men jag har slutat be om förlåtelse. Jag tackar hellre för alla skatter livet ger mig i form av människor, upplevelser och annat. Och jag tände ljus, jag kände på stenar och kastade dem och sparkade i gruset utanför. Hela våren lyste och de mörka, murkna gamla ekarna låg som omkullvräkta elefantrester på marken.

Och jag somnar på ett badrumsgolv, för att vintervåren är kall mot mina lår och mina fötter värker lite av längtan, insvept i din t-shirt och några gram bomull som ännu doftar kärlek och oss, men mest du. Hur kan du vara så nära när du inte är här, hur kunde det bli så här?
Fast jo, jag tror nog ibland - på naturen och energin. Den som kommer ur och med godhet. Och det händer att jag ber. Med öppna ögon. Inte som tavlorna. Men som i dig. När du är när, nära. Så, som socker och salt. Tro, hopp och kärlek.




Prosa av Melona VIP
Läst 272 gånger och applåderad av 20 personer
Utvald text
Publicerad 2017-03-31 14:52



Bookmark and Share


  Lars Hedlin VIP
Så bra och berörande i känsla närvaro och liv
2017-04-21

  Melona VIP
Hahaha, nä Svante. Men ibland önskar jag. Hahaha. För att de katolska kyrkorna är så jävla vackra - och för att jag tror, ibland iallafall, att livet hade varit lite enklare.
2017-04-14

  Svante Johansson
Är du typ katolik?
2017-04-14

  Alice Alvinstedt VIP
Intensiv, välskriven och fascinerande text.
2017-04-03

  kerstin skriver VIP
jag måste andas först. läsa igen och få återkomma. men först andas.
2017-04-02

  tildam VIP
HUR GÅR DET TILL?! VARJE GÅNG?! Dina ord är elefantben och snabba zebror som springer ikapp och ifrån och jag vill vara i dom och med dom och mitt ibland dom och bara andas. så jävla jävla bra är det. så grymt. så skört och så fruktansvärt vackert. igen och igen och igen. amen.
2017-04-01

  Jörgen Jalmo VIP
Du gestaltar händelser och liv, på ett
intressant och förtjänstfullt sätt!
Larz Gustafsson, borde ta lärdom av detta. Han uppmärksammas nog mer
för snesiga kommentarer på medlemmars sidor, än för de texter han
publicerar på poeter.se.

2017-04-01

    McLashlan VIP
Oerhört gripande skildring om liv i livet; en rak och ärlig påminnelse om händelsers ändelser och att vissa saker likväl överlever det oantastliga inom oss. Dessa uppgångar och fall blir här påfallande koncentrerat och lysande beskrivet med vånda och patos. I en tillvaro av allmän utbredd eskapism andas dina ord realism, vändpunkter och ja.. i sanning kärleken som protoner i byggstenarna, mervärdes-droppar. Det ovärdiga i världen står och faller, med sitt hårdbarkade neutrum men vi ska göra som sommartiden; vrida våra klockverk mot framtiden och le guldbruna ögon. För även om det onda lätt fastnar i ömmande punkter nu finns alltid ett bättre uppvaknande och en tillfrisknad nära inpå.
2017-03-31

  Goraxy 89 Orion VIP
JÄTTEJÄTTE STARKT skrivet med en närvaro och känsla som gör mig helt stum (tyst som en mussla) Allt som står skrivet här känns så sant och så rätt !!!

kom att läsa Larz G:s malplacerade kommentar (snart täcks men ju inte kalla sig kristen mer) Han använder exakt samma retorik som blivit gängse bland ateisterna (Bevisbörda osv) men naturligtvis i motsatt riktning fy f*n !
2017-03-31

  mickech VIP
Jättebra och en fröjd att läsa!!!
2017-03-31

  Melona VIP
Dina kommentarer är som alltid helt relevanta till vad som står skrivet. Jag är ledsen, Larz, men dina ord är inte mer sanna bara för att du tror på Gud och den sortens Gud du tror på. Jag tror på kärlek och godhet, på naturen, skogen, musiken och konsten. Jag tror på det goda i människorna och jag tror som fan. Jag tror som jag vill. Och jag tror inte som jag vill - också.
2017-03-31

  Larz Gustafsson VIP
Bevisbördan ligger hos dem som hävdar att Gud är en lögn.
Ateismen är en lögn.
2017-03-31
  > Nästa text
< Föregående

Melona
Melona VIP