det finns inga berg längre

inga dalar

bara ett vakuum utan slut

daggkåpan släcker vår törst i skymningsljuset

när timmarna åter rör sig undrar vi

        varför tiden stannade

mellan singel och småstadsgrus

och din mun spricker upp i ett leende

där solen vilar

sin strålande blund

till och med då sprider du

ljus

© Birgitta Wäppling, 31 mars 2017