Människors ansikten
För den som söker svar på allting finns det människors ansikten som inte alltid ser likadana ut. Då syftar jag på konstnärers fetischer eller samlarens souvenirer och inte på praktiskt sinnade ansikten. En dag ler ansiktet som på en uppspänd på linduk, medan en annan dag liknar det endast sig självt, rentav oigenkännligt en annan dag i ett annat rum. Man måste få tro på att en sådan person är en kubistisk konstnär som Picasso som gillar oregelbundna former och ständig förnyelse i den lilla rutan bland många rutor.
Han målade henne.
Flickan Iris som en dag förvandlades till hjort bör väl ha gjort något. Det sades om henne att hennes släkt var sångare och att hon själv ville bli sångerska. Så fort hon kom till insikt om att hon hade andra talanger blev hennes ögon plötsligt nattsvarta på insidan att sorgen syntes på utsidan. Får man skylla sig själv då om man så gärna ändå vill sjunga? Frågan kan besvaras på två sätt:
- Jag sjunger hellre än bra, tyckte de lustfyllda.
- Man nöjer sig med annat som det man är bra på, tyckte de pliktmedvetna.
Hur ser jag på min myt om IRIS?
Dies Itae hade lärt henne något om att vara evigt förlorad i den oartikulerade tonarten och därför tillhör hon skaran pliktuppfyllande språklärare. Men sedan dök ett gammalt minne upp för den som är bra på att minnas. Folk gjorde fel ochjag har satt under sträcket på deras kompetens.
I ilska och försoning tyckte hon att mannen som förde penseln i luften hade ett ansikte som ständigt förändrades. Var det färgen och hans Gemüt eller var det min inbillning? Nej, vinklarna, hudfärgen och helheten skiftade till olikhet, men sätta fingrarna på fenomenet var målarens sätt att skifta inte betydelsebärande element som färg och linjer till svängning - namnet var det enda som besvarades som någonting helt och sammansatt. Vad hette han, Neill?
Är det förvirrande att möta skiftningar hos några enstaka utkorade till ett hantverk som innebär förlust av jaget på olika sätt? Andra människor - de praktiskt sinnade visar alltid samma uppsyn - samma näsa, samma ögon, nästan samma hår, om det inte färgas av fåfänga, men konstnärer är i bästa fall liktydiga eller liknande sig själv från förra gången, men nästa gång?