Jag är berget som ingen rår på, jag går inte att rubba
Jag är fågeln som ser ifrån ovan med klarsynt blick
Jag är vattnet som renar vad sjutton det än råkar nudda
Jag är vägen som ligger så jämnad och rak där du gick

Jag är vännen som minns och som aldrig aldrig ska glömma
Jag är källan att tro på när andra bara bedrar
Jag är örat som lyssnar och rösten som inte ska döma
Jag är handen som värmer och läker och lugnt stannar kvar

Jag är tvekan och tvivel som biter och river och gnager
Jag är oro som viskar att snart är förändringen här
Jag är berget som rämnar och allting ställs i ny dager
och vägen rycks bort och ingen vet var den är,
det var du som var vägen för mig, du min dotter och älva
vi är länkade samman, men berg får vi snart vara själva