Jag.

En möjligtvis enklare variant,
som sliter och drar
i dig
ur dig, ord.

Ständigt jagar jag bekräftelse,
antagligen för att ens våga tro,
att det finns ett vi
som ska få gro.

Erkänner nu och här.
Jag känner
mig sisådär
smått fucked up
och helt enkelt jävligt kär.

I dig,
och allt det där som vi har
när vi är...